10 hela månader sen jag och mina vänner begav oss ner till södra Finland för att hälsa på dej. 10 månader sen vi begav oss ut på just det äventyret som sen helt och hållet skulle förändra allt mellan oss. 10 månader sen det blev du&jag. 10 månader sen vi beslöt oss att ge oss själva den andra chans som vi borde ha gett varandra för längesen. 

 

Vi har gått igenom så himla mycket. Glädje och skratt, missförstånd och tårar, ett avslutat förhållande mellan oss.. För 10 månader sen så gav vi oss en andra chans. Jag minns natten i Rauma som om den vore igår. Vi låg alla fyra där, koplare som vi senare började kalla oss för. Vi bara pratade, kollade tv, skrattade och njöt av att ha en så fin stund med fina människor långt bort hemifrån. Jag låg bredvid dej, och blygheten tog över. Det gick att prata med allihopa, men att enbart prata med dej gick inte. Jag fick inte fram rätta orden på rätta tidpunkten. Det bara gick inte. 

 

Kväll blev till natt. Det började gå lite bättre att prata, och vi gick till rummet bredvid för att få ensamma prata med varandra. Jag märkte inte själv heller hur snabbt tiden gick. Klockan började bli så mycket att det började lida mot morgon, men vi låg fortfarande där. Tätt intill varandra, utan att släppa taget. Vi pratade om allt som hänt under tiden vi varit ifrån varandra, vi pratade om framtiden, vi pratade om oss. Jag somnade i famnen på dej, och vaknade ett par timmar senare. Det var då som jag visste att det var du&jag. 

 

10 månader senare står vi här. Har allt varit som en dans på rosor? Svar: NEJ! Taggarna har också funnits där, lite nu som då. Men det är så ett förhållande fungerar. Vi har varit oense, vi har varit av totalt olika åsikter, vi har inte pratat med varandra på flera dagar. Och ändå står vi här. Amor vincit omnia, kärleken övervinner allt. 

 

Och ännu sista och viktigaste saken; mä rakastan sua, nyt ja aina! ♥